Avengers Assemble - CNS Overload

Förra veckan var nog en av de mer diagnos-intensiva jag nånsin haft tror jag.

Eftersom min hjärna tydligen inte accepterar mina fysiska begränsningar och min kropp är lat och helst jobbar med kompensationer så körde vi rena "Avengers Assemble!!" förra veckan.

Jag har ett riktigt DreamTeam under ledning av Martin som hjälpt mig identifiera roten till det onda och diskutera sig fram till hur jag ska adressera det.

I tisdags hade jag en session med Katarina på Access Rehab som hjälper mig få ordning på alla de där små eländoga muskler som man tydligen behöver men som jag inte ens vetat om att de existerat.
En dryg timmes initialutvärdering som minst sagt var frustrerande när jag försökte hitta medveten muskelkontakt i muskler jag hävdade inte existerade - till Martins stora nöje.

På Onsdagen körde jag min session med Jowsey under Martins överinseende och vi identifierade ytterligare motoriska problem och att de primärt verkar vara lokaliserade på insida höft.

Eller som James sa:
"..considering how tight the inside of your hips are, you should not be able to do a squat.. from a biomechanical standpoint .. but you still do! I've never seen this before, but the body never cease to amaze me.."

Efter sisådär 90 minuters dansande hade vi identifierat nya områden för Martin att behandla samt nya "danssteg" för mig. Nytt omfattningsrekord med att nu ha 7 olika moves som ska utföras.

På torsdagsmorgonen träffades jag, Martin och Mads på FysioEtana för att gå igenom veckans lärdomar, diskutera vad och hur jag får träna närmaste tiden (och kanske framför allt vad jag INTE får göra) och sen avslutades det hela med en duktigt hårdhänt behandling på de nyfunna problemområdena.

Innan lunch var jag färdig för sängen kan jag lova. Jag har aldrig kännt ett sånt påslag på centrala nervsystemet förr.. Jag kände mig mentalt som efter en lång dag på sjön, duktigt jetlaggad och med ett par duktiga träningspass i kroppen. Ingen ork, koncentration och tålamod i marknivå. Helt enkelt slutkörd.

Efter en hel del sömn senare har jag sedan dess börjat köra min nya initialprogrammering. Endast rörelser "For Quality". Inte en skivstång så långt ögat når och ingen explosivitet utan strikta pullups/dips, stepups, hantelrodd på bänk (max 10kg?!?) och kvastskaftsövningar.
Körde "teknikfascistiska" airsquats - dvs jag fick bara fortsätta rörelsen så länge jag kände kontakt och kontroll med stabilisatorerna i ländryggen  - och plötsligt blev 5 reps galet jobbigt.

Utöver detta - klassiska rehabövningar men tack och lov har jag fått en "stabilizer" att mäta framgång med. En uppblåsbar kudde man lägger i svanken kopplad till en tryckmätare så jag kan se hårda data på hur bra bålkontroll jag har (dvs om jag kan hålla nålen stilla när jag rör armar & ben).

Första stegen mot nya stordåd!

Crossfit, Skador och Ansvar

Ibland blir jag så sjukt trött...

Trött på folk som förutätter saker utan att veta vad de pratar om, accepterar utan att ifrågasätta och förlitar sig på hörsägen och tredjehandsuppgifter som sanningar.

Senaste veckan har jag (återigen) fått en massa kommentarer om att min skada givetvis beror på att "Crossfit är farligt och skadligt för kroppen" och att allt alltid handlar om max effort utan kontroll.

Jag har fått höra anekdoter om hur personers PT's, Kiropraktorer, Naprapater och Självutnämnda experter (*host* Colting *host*) förklarat hur dålig träningsformen är och hur många patienter de får in som skadat sig via "Crossfit". 

Allt detta utan att nödvändigtvis ens veta vad Crossfit som träningsform idag faktiskt handlar om eller om den (förmodat) skadade personen i fråga ens kört det i kontrollerad form eller bara är en youtube-wannabe.

Väldigt få verkar ställa sig själva några frågor om underliggande kunskap, bakgrund, kritiskt tänkande eller personligt ansvar och hur det kan ha påverkat situationen. Att reflektera över det otänkbara att personer kanske får ta ansvar för sina egna handlingar och att det inte alltid finns en extern syndabock att skylla på. 

Hemska tanke! Ett näranog hädiskt tankesätt i trygghetsnarkomanins land.

För min egen del har jag alltid varit skadebenägen och min smala lycka är väl att jag varit ganska stryktålig och haft relativt gott läkekött. Något som tyvärr försämras med åren.

I (och strax utanför) skidbackarna har jag skadat leder och brutit lite varierade ben, sannolikt dragit på mig ett flertal odiagnosticerade hjärnskakningar i cykel/klättring/snowboardolyckor och tillochmed skurit upp halva hälen på en startpall i ett badhus. I någon enstaka av dessa olyckor kanske jag skulle kunnat se att utomstående haft en viss inverkan och skuld men majoriteten av dem är utan tvekan mitt eget fel.

Jag har aldrig haft en naturlig fallenhet för sport i någon form och borde väl i ärlighetens namn snarast fått ett "närvarande" snarare än "deltagit" (och än mindre ett betyg) i skolgymnastiken om den distinktionen funnits.

Min enda talang i någon typ av idrottsliga sammanhang är min envishet och mitt "pannben" och det är inte alltid något positivt.

De allra flesta av mina skador hittills kan härledas till att jag helt enkelt inte lyssnat på kroppens varningssignaler utan pushat för hårt, för länge eller för tidigt. Tragiskt nog har det inte ens alltid varit omedvetet utan ibland på ren trotsighet - mot bättre vetande i någon missriktad "Mind over Matter-Mentalitet". 

Om jag tagit ett djupt andetag och tänkt efter hade jag nog i samtliga fall vetat om att jag kanske borde ta det lugnare, skala ned eller tillochmed bryta för dagen. Men så sitter pannbensdjävulen på ena axeln och övertygar mig om att köra vidare. Även om tekniken börjar försämras kan jag nog avsluta på ren vilja... Bara lite till, det är så nära nu...

När det gäller min tid inom Crossfit har jag definitivt ådragit mig några av mina jobbigare skador. En avsliten hälsena, Muskelbristning i hamstrings, Diskbråck och problem med en axel.

• Alla dessa skador har inträffat under Crossfit-träning.
• Ingen av dem kan skyllas på Crossfit som träningsform.

Däremot kan alla härledas till mina egna dåliga beslut; att jag inte lyssnat på råd från de som vet bättre (ex träningsförbudet jag fick av instruktörerna på Nordic) eller lyssnat på min kropp när den börjat säga ifrån och där jag inte brutit pass förrän jag blivit tillsagd. 

Jag får ta fullt eget ansvar för min nuvarande situation.
Vart skulle ansvaret annars ligga?
Logiskt resonerat kan jag bara lägga skulden på någon annan om jag omyndigförklarar mig själv fullständigt och hävdar att jag saknar förmågan till egna beslut.

Jag skulle knappast ha skadat mig mindre om jag kört löpning, innebandy, cykel eller klassisk gymträning och att tro något annorlunda vore naivt.

Andra träningsformer hade kanske inneburit andra typer av skador men min binära approach hade varit densamma, pannbenet sitter där det sitter och därmed också min skadebenägenhet samt mitt ansvar för det eventuella resultatet.

Givetvis finns det stor skaderisk om du försöker imitera Speallers Youtubeklipp på 106 pullups eller än värre tar lärdom av någon självutnämnd expert på nätet. Källkritik är en nödvändighet!

Jag hoppas att ingen normalt skulle ha det dåliga omdömet att döma ut en hel företeelse baserat på youtube som enda informationskälla, men just här verkar det vara populärt.

Har du - liksom jag - en minst sagt bristande träningsbakgrund med matchande taskig kinetisk intelligens mångdubblas risken för felaktiga rörelsemönster, överträning och skador.

Om du då ignorerar dina grundförutsättningar och dessutom alla varningssignaler så kan jag bara säga "Välkommen till min värld av Rehab!"

Som jag ser det kan dina instruktörer och din omgivning endast råda dig vad du bör eller inte bör göra och hur, men hur du sen applicerar den kunskapen på din egen situation är faktiskt ditt eget ansvar och ingen annans.

• Tycker du inte att du får tillräckliga instruktioner: Fråga!
• Är du osäker på något eller har latenta skador: Informera och Säg till!
• Känner du att att du fått nog: Avbryt själv! Ingen kommer stoppa dig för att du grimaserar!
• Saknar du trots allt detta förtroende för din instruktör: Byt!

Det är extremt lätt att bli fartblind och att du jämför dig med din granne på pullupräcket. När adrenalinet sprutar och klockan tickar är det svårt att minnas att du är 15 år äldre, 20 kg tyngre och att ni kanske inte skött era kroppar på samma sätt genom åren.

I bästa fall gör du visuella tekniska missar som din instruktör kan se och korrigera eller stoppa dig, men bara du själv kan avgöra var gränsen går mellen obehag av anstränging och smärta på grund av förestående skada.

Själv är jag bättre tränad nu vid 41 än jag var vid 30, nuvarande skador till trots.

Jag kommer nödvändigtvis inte vara i bättre form i december i år än jag är idag, men målet är att vara i mitt livs form vid 45 och kunna se tillbaka på mina framsteg jämfört med där jag är idag.

Sen har jag förhoppningar på att kunna göra samma tillbakablick vid 50.

Förutsättningen för att det ska inträffa är dock att jag skyndar långsamt i vissa avseenden och prioriterar kvalitet framför kvantitet.

Att inte låta den kortsiktiga prestationshetsen ta överhanden och att jag lyssnar  - mer på mina coacher och på min kropp och mindre på prestationsångesten i bakhuvudet.

To live to fight/train another day!

Open is Closed

Ny sjukgymnastiksession idag och även om kroppen blir bättre är jag långt ifrån bra.
Idag fokuserades det på tester och övningar och som vanligt resulterade det i en hel del frustration från min sida. Jag vet vad jag *ska* göra men endera rör jag mig inte alls eller så överkompenserar jag å det grövsta med varenda muskel jag kan hitta.

Nu har jag mer eller mindre totalt träningsförbud förutom mobility och några få rörelsebegränsade övningar tills nästa besök på tisdag. Och jag fick beskedet att jag kan glömma Open fullständigt i år.

Tjohoo!

Muskelsmärta

Tillbringade en timme på FysioEtana idag och som vanligt uträttades underverk av Martin.
Efter behandlingen kunde jag resa mig utan smärtor, få på mig skorna utan att sitta ned och tillochmed ta mig in i bilen utan att behöva lyfta in höger ben med armkraft. Bra skit!

Tack och lov verkar problemet vara huvudsakligen muskulärt eftersom jag inte har någon led/nervsmärta men däremot var det en hel del muskler som låg med ordentligt påslag och fick ta emot en del nålar och grepp. Allt från vader, hamstrings och quads till säte och ländrygg fick en välbehövlig omgång.

Nu har jag träningsförbud veckan ut men jag får köra mobility under löfte att verkligen lyssna på kroppen. Tydligen är det min förmåga att ignorera mindre varningssignaler som gör att jag landat där jag är idag där kroppen måste säga ifrån på allvar för att jag ska fatta. Dessutom misstänker vi att en del stabiliserande muskler inte hängt med de större muskelgrupperna i höst - och särskilt inte när jag pushar lite extra.

Även om det nu bara är muskulärt innebär det sannolikt att det inte blir någon utförsåkning i helgen som planerat...

Återbesök på torsdag. Stay tuned!

Mobility-Maraton

Det här blev en riktigt lång natt...

Hade planen att skippa antiinflammatoriska piller för att låta kroppen läka ut "as is" men jag gav upp vid tvåsnåret. När Citodon-dosen inte bet på egen hand gick jag tillbaka till mixen jag använde efter diskbråcket och lyckades få några timmars sömn - även om jag vaknade så fort jag rörde mig för mycket.
Det hjälpte däremot en del när jag plockade upp min kära bandyboll och lyckades somna med den mot en triggerpunkt... Kanske inte supernyttigt, men det gav iallafall effekt!

Fruktansvärt orörlig imorse dock och lite smånervös över vad som kan ha hänt. Tog mig dock i kragen och åkte in till Nordic. Dels för att det är roligare att köra mobility/foamrolling i sällskap men också för att ha nån till hands om jag skulle hamna i ett läge där jag inte tog mig upp.

Efter närmare 3h av hip/Psoas-strecth med gummiband (Tack Micke), Foamrolling, LaCrosse-bollar i ljumsken och kvastskaft inkörda i bukmusklerna så känner jag mig ganska rörlig. Det går att ta ut steget i vanlig gångfart och jag kommer ned på huk men jag måste fortfarande tänka mig för lite.

Av rent principiella skäl körde jag sen 4 set strikta 2'or pullups 10X1 (breaking vertical).

Försökte också samla lite Karma-poäng genom att hjälpa Karin med hennes stela rygg innan jag tyckte jag förtjänat en tröstlunch med Taylor & Jones Chipotle & Beef Sausages, surkål och sparrisbroccoli.
 

My Body is a Cage

Vaknade riktigt taggad imorse och var galet träningssugen. LIte träningsvärk i magen/höftböjaren efter torsdagens pass men annars kändes allt på topp.

Även om dagens pass såg tungt ut såg jag verkligen fram emot det och var inne på Nordic redan en halvtimme innan öppning. Tack och lov fanns det folk på plats :)

Började med lite snabb uppvärmning och DoubleUndersträning. En fortsatt bra känsla med flera 10+ set. Lyckades dessutom övertyga Martina att köra passet med mig. Upplagd för stordåd!

WOD - For Time
150 WallBalls
6 ShuttleRun (2x10m) Every 2 min

Metcon: DNF

Förbannade j-a skit på ren svenska!
Började köra wallballs och de kändes sådär lätta och roliga som innan jag pajade ryggen. Vid 30 reps började jag känna lite i högra höftböjaren och taktikbröt vid 35. Lade över lite mer kraft på vänstersidan och nådde 54 reps vid ca 1.57 - väl pace'at men lite störd över den smygande känningen i höften.
Hinner 5-6 meter på mitt första shuttlerun innan det känns som om nån hugger mig i ryggen på högersidan. Försöker skaka av mig, tar några löpsteg till innan jag tappar andan när det händer igen och Andreas/Javad/Johan ropar till mig att bryta.

Ruggiga huggsmärtor i området från ljumsken-höftböjaren-höftbenet-ländryggen på höger. Svårt att lyfta högerbenet och halvt omöjligt att vrida i midjan.

Inbillade mig att jag skulle kunna foamrolla bort det, köra lite mer mobility och sen starta om passet men blev omgående idiotförklarad av mina mer eftertänksamma och intelligenta träningskompisar.
(Tack - jag är för dum för mitt eget bästa ibland!)

Fick tag i Martin på FysioEtana som ställde upp med nödhjälp så jag lyckades (efter ett inte helt smidigt och bekvämt ombyte) ta mig till F&S för lite akutbehandling på en bänk i loungehörnan. Det verkar tack och lov primärt vara muskulärt men det gör fan så ont. Min lekmannadiagnos skyller på en kombo av SI Joint och Psoas Major som inte samarbetar med mig.

Nu sitter jag hemma och väntar på att mixen Alvedon/Citodon ska börja ge effekt och är inte helt nöjd med tillvaron...

Tror nedanstående kan sammanfatta läget ganska bra. Jag gillar inte min kropp just nu...

A small step for mankind, a massive leap for man

Lite grinig/stel i Psoas Major(?) idag efter gårdagens lyft så det var skönt att höftböjarna fick vila idag. Särskilt eftersom halva dagen tillbringats bakom ratten i bilköer.

500m teknikrodd som uppvärmning plus lite mobility innan del ett som var ett rent "hållfasthetstest".

A: 10 min Every Minute On The Minute
1 Strict Pullup

Check! Nästan helt utan känningar i armbågen, men jag måste verkligen tänka på att använda rätt muskler. Jag vill instinktivt dra med armarna istället för rygg/lats.

B: 5x
Dumbbell Row
21X1, 8/8, 90 sek vila
18/18-24/24-30/30-34/34-36/36kg

Klassisk enarms hantelrodd på bänk på schemat idag. 8 reps funkade på alla vikter men vänstern är definitivt svagare. Annars mest jobbigt för greppet.

C: WOD - 5 Rounds for Time
30 Situps
10 DoubleUnders

Metcon: 6:57
Bättre än förväntat, vilket inte är så svårt med tanke på mina förväntningar avseende doubleunders.
De tre första varven gick på 59 sek, 1:20, 1:20.
Första DU obrutet (Ett jättesteg i metcon!!) och 9/1, 9/1 på de två efterföljande. Tvångstankar....
Vid varv fyra visade det sig att jag stod i vägen för passdeltagarna som skulle hämta stänger och jag hoppade sidledes in i roddmaskinen och där försvann allt flyt. 5/3/2 på de två sista seten.
Situps var osedvanligt jobbiga dock..

Nöjd men Missnöjd

Jag var tydligen övermodig när jag tyckte att måndagens pass var helt OK. Effekten kom lite efteråt så framsida lår har varit helt stekta sen igår med ruggig träningsvärk och stelhet.

Lite oroande inför dagens upplägg..

Började med mobilitet, 1km lugn D0-Rodd med lösa fötter (3.45) och försök till foamrolling av lår (med löjligt mycket gnäll under tiden) samt lite tekniklyft.

A: 10x
2R Squat Clean & Jerk, Rest as needed. Fail = Quit!
60-60-70-70-70kg
80-80-80-90kg (Fail)

Som synes fick jag bara ihop 9 set innan jag missade. Runt 3-5 minuter mellan lyften
60 och 70 kändes som bra vikter för att säkra teknik och 80 kändes bra men lite utmanande på rep2.
Hade en tendens att landa lite djupt i Squaten på andra repetitionen och hade framförallt lite problem att få till förändringen i grepp mellan Squaten och Jerken.
Sen får väl erkännas att några Jerks som vanligt hade minimal dip i landningen.
Första rep på 90 kändes stabilt om än lite tungt i Jerk (läs: Pushpress) som var svår att klippa tekniskt. I andra repetitionen failade tekniken redan i Squat Clean så jag landade den i absolut max ROM i bottenläget och blev sittande näranog 2 sek innan jag lyckades pressa upp den till stående under ett inte helt diskret avgrundsvrål som om inte annat gav mig lite uppmärksamhet från resten av gymet..

Sen fanns inte mycket kvar att ge till den avslutande Jerken.
Initial-dippade.. ångrade mig... initialdippade igen..njaa.. inte den gången heller.
Tre djupa andetag, dippade och försökte Pushpressa eländet och kom väl cirka 1dm över fontanellen innan jag fick inse mig besegrad. Fan också!

Är väl både nöjd och missnöjd med resultatet.
Tycker jag borde satt 90 och hade gärna testat på tyngre men om jag inte inte sätter tekniken och dessutom envisas med att tredubbla time under tension får jag skylla mig själv..

B: Row 3000m
11:23.5

Vilade ca 5 min innan rodden. Gick småtungt idag med stumma ben, stumma armar (lite armdrag i Squat Clean kanske) och ett irriterande "nypande" vid vänster nyckelben som jag tror kommer sig av mitt studsande av stången för att få till ett vettigt Jerk-grepp. Dåligt driv och inte direkt max effort och 15 sekunder sämre än PB som iofs gjordes utan inledande övningar.

Snabb Stege

Fullsmetad arbetsdag så det blev en effektiv attack vid 07-snåret imorse. Sovit som en kratta och var riktigt seg när klockan ringde, men en uppladdningsfrukost bestående av en Dubbel Espresso och Beef Jerky hjälpte att få fart på kroppen.

Värmde med 500m rodd och lite mobilitet men hade inte tid för så mycket mer.

WOD - For Time (@85% effort as Rx'ed)
10-9-8-7-6-5-4-3-2-1 reps
Russian KB Swing 32kg
Hollow Rock
Front Squat 50kg

Metcon: 9:26

Flåsigare än förväntat men annars helt OK. Front Squats definitivt tyngst med dåligt med krut/anspänning i vaderna. Skyller det på Prowlern tror jag.

KBS var det som fick stå för återhämtningen i detta och Hollow Rock som nåt mellanting.

Femte passet/dagen i rad nu - om man väljer att räkna in min vilodag på Airdynen och kroppen känns förvånansvärt pigg. Ska dock bli skönt med vila imorgon.

80% Effort - 110% Frustration

Härliga 10h sömn inatt och vaknade pigg och taggad. Åkte in strax innan öppningsdags för att komma igång i tid med tanke på att dagens pass tog upp större delen av gymet.

Dagens upplägg skulle enligt ordination köras på 80-85% effort och det tror jag att jag lyckades ganska bra med idag.

A: AMRAP 8 min
6 Push Press @40kg
6 Ring Row
6 Shuttle Runs (2x10m)

vila 2 min

B: AMRAP 7 min
1 Prowler Push (80kg load - 10m)
1 Prowler Pull (80kg load - 10m)
6 Burpees
6 GHD sit ups (till parallel)

vila 2 min

C: AMRAP 6 min
6 Push Jerk @ 50kg
12 Double Unders
15 Wall Bball 20lbs
350m Row

A: 6 varv, 6 PushPress, 6 Ring Row, 2 ShuttleRun
B: 4 varv, 1 Prowler Push, 1 Prowler Pull, 2 Burpees
C: 1 varv, 6 PushJerk, 12 DU, 1 WallBall

A kändes bra genomgående (förutom att jag nu i efterhand såg att det skulle vara 8 ShuttleRuns - måste zooma mer när jag läser på mobilen). Lätta PP och Ringrows och välpacead löpning.

B var det egentligen bara Burpees som var jobbiga. De tog lika lång tid som att flytta Prowlern fram och tillbaka så det är ju inte helt OK. Prowlern kändes enklast av allt och var riktigt samarbetsvillig idag och då brukar jag ändå inte köra såhär tungt på den.

C... sket sig.
Omeddelbar syra i axlarna som rörde till precis allt. Kämpade lite med att hitta flytet i PushJerk (för att inte pressa dem) men DoubleUnders brann ihop fullständigt och tog över minuten varje varv. Noll koordination och tvåor som bäst. Wallballs funkar inte heller så bra med stekta axlar och fick brytas(!!) mer än en gång.

Oh, well.. Nöjd på två av tre och även om hopprepet levde vääldigt farligt ett tag kändes kroppen i övrigt stabil idag. En bra dag!

Airdyne - Första date'n

Vilodag idag, men eftersom jag var i Uppsala kändes det ju väldigt dumt att inte hälsa på CF Uppsala och testa på Airdyne när man har chansen.

Nu blev det lite brått eftersom pågående pass skulle avslutas med just den övningen så vi kastade oss direkt från omklädningsrummet på maskinerna utan uppvärmning. Precis vad mina ömma ben behövde.

Airdyne - 8 Rounds
1 min effort
1 min vila

Hade ju ingen koll på vilka siffror man ska titta på eller hur man räknar. Första minuten låg jag iallafall mellan 550-685 watt men sen sjönk det avsevärt. Var aldrig under 330 vad jag vet utan låg mest mellan 340 och 370 watt. Antal kalorier glömde jag kolla.

En intressant upplevelse minst sagt som var effektiv på att framkalla astma.
Nu kanske jag inte hade de allra bästa förutsättningarna idag efter att ha fått trycka i mig en näve kortisontabletter igår och dessutom lyckats få i mig lite cashewnöt imorse plus att jag inte visste vad jag hade att vänta mig eller hur man ska pacea. Nu var det nog runt 80-90% effort idag och absolut inget all-out.

Avslutade med 3x15 Ryska svingar på 32 och tre set Toes to Bar där jag glädjande nog lyckades sy ihop upp till 6 reps.

En bra vilodag!!


Så var det det där med kortisonet. När jag lagade mat igår och skalade äpplen lyckades det stänka äppelsaft i ögat på mig. Jag är allergisk mot färska äpplen (kliar som attan om jag äter dem men inget akut) men jag tänkte att det svider väl lite och sen går det över.

Felsatsning..
Trots att jag sköljde ögat (efter typ en timme - smart) så blev det bara värre och värre och hela ögonvitan svullnade upp som en stor gulaktig gelatin-blobb.

Inte helt fräscht och efter 4 timmar såg jag ut som ovan där pupillen ligger i en krater...
Cue - en näve Betapred!

Inte ens det hjälpte så värst bra så idag är jag bara lite svullen och kan blinka.
Det var nog Airdynens förtjänst :)

Javisst ja.. jag har visst lyckats anmäla mig till Open också. Har aldrig kännts så skönt att ligga i masterskategorin

Lyckade Långsamma BackSquats

Även om jag inte tyckte att gårdagens pass var überjobbigt för hamstrings när det pågick så kändes det idag. Ganska så mör i hela posterior chain men främst i baksida lår.

Var lite spänd på att se hur dagens pass skulle funka och det började ganska lovande.


A: 5x
Back Squat
32X1, 4-6 reps, 2 min vila
A: 70-80-90-100-110kg

Absolut bättre än förväntat idag. 70 och 80 kändes nästan onödigt lätta och det var först på 90 det kändes som arbete. Sista 2 på 100 var halvtungt men inte mer än att jag vågade gå på 110 med målsättning på 4 reps. Kändes riktigt skönt att få upp alla sex repsen även om de sista två var sega men utan sticky points och utan smärta. Fick dessutom godkänt på tekniken av Jakob och körde utan mitt neopren-snuttefilts-bälte så det gjorde ju inte saken sämre.

B: 4x
Bulgariant Split Squat @ 80%
20X1, 8/8 reps, 90 sek vila
B: 2x14, 2x18, 2x18, 2x18kg

Här gick det tyngre. Inbillade mig att jag skulle kunna börja på 2x14 och sen öka varje set men idag var nog 2x18 ganska precis 80%. Fick tillochmed bryta till 6/2 på högerbenet  i set tre. Känns att det var länge sen jag körde dessa.

C: 3x
Boxjump (gå ned)
45cm, 15 reps, AFAP, 30 sek vila
C: 34-36-36 sek

Inte mycket att säga. Boxjumps är ju inte min grej...

Imorgon blir det vila.. eller kanske Airdyne om gudarna vill.