Adrenalinabstinens DeLuxe

Har tillbringat nåra dagar i hälsingland innan påsk med alternativ träning och lite nya insikter.

Först och främst det faktum att immobilitet är en riktig killer just nu. Timmar i bil och för många timmar med arbete ger ganska omgående resultat på minuskontot för både höft och rygg.

Efter resan upp avhjälptes stelheten med några timmars längdåkning (läs: gå på skidor) i platt terräng (insjö) med lite nygamla träningskompisar (mina bröders DAMP-skadade hundar)

Resan ner hanns det dock inte med mycket av träning innan det bar av ned till Jönköping för att leka Reebok-promotor över dagen för att sen köra hem igen. Ingen glad rygg/hötf när jag klev ut bilen på kvällskvisten.

Har idag därför kört igenom hela stora "rehabprogrammet", Jowsey-övningar, 6'or PushPressar upp till 40kg för teknik och sen en minimetcon med AbMat Situps, RingRodd och Stepups för att sen avsluta med 2h promenad.

Kroppen känns lite bättre men psyket har dippat ordentligt senaste dagarna. Att hänga i boxen och bara köra rehab och döma Open måste vara som att vara alkoholist och ändå jobba bakom baren.

Jag fick dock en god påminnelse av Erik det faktiskt bara finns ett alternativ till att skynda långsamt just nu.. och vi vet alltför väl vart det leder...

.. och trots det kliar det i kroppen för att bara koppla ur hjärnan, ignorera krämporna och blåsa ur riktigt ordentligt. Bristen på adrenalin och endorfiner är väääldigt påtaglig just nu.

Egna initiativ

Inet mycket spännande att dokumentera om senaste dagarnas träning.

Det största är väl att jag fortfarande är smärtfri i mina tidigare problemområden. Däremot har jag lyckats jobba upp lite välkommen träningsvärk i kroppen i övrigt genom övermodigt långa promenader och "time-under tension-övningar".

Riktig pensionärsvarning att bli trött av att gå, men med tanke på att jag inte gjort det såå mycket på sistone och jag nu glatt promenerade några timmar i stöten så känns det lite i vader och säte i efterhand.

Den största utmaningen de senaste dagarna är dock att min programmeringsfil varit tom i 2 dagar.. Vila känns inte som en option och konspiratoriskt lagd som jag är funderade jag på om detta var ett test från Mads sida för att se om jag kan hålla mig i skinnet.

Nu är det sagt att jag inte ska ta egna initiativ.. unjust laws are justly broken

Med osedvanligt vuxet resonemang har jag dock nöjt mig med att köra övningar från de senaste två veckorna snarare än att kasta mig över openpassen:
-Kvastskaftskomplex på ett ben för att stabilisera bål
- Frontsquats i 3121-tempo på 30kg med bålfokus
- Strikta Pullups
- Lugna Shuttleruns

Alltid nåt och definitivt bra för psyket att ha gjort *nånting*

Framsteg ger nya utmaningar

I måndags eftermiddag började jag lägga märke till en konstig känsla i kroppen... Det var nånting som saknades som till en början var svårt att sätta fingret på.

Framåt kvällskvisten slog det mig - Jag hade inte ont! 
Inte den minsta känning i ländryggen eller i höften på hela dagen och det har nog inte inträffat på 5-6 månader om inte mer..
Allt tack vare mitt fenomenala dream team som stöttat, instruerat och bromsat mig.

Absurt nog var det en märklig känsla... som verkar hålla i sig!
De enda känningar jag haft sen dess är en väldigt välkommen lätt träningsvärk i benen efter löpning och långpromenader men inte det minsta i skadeområdena.

De senaste dagarnas träning har - förutom ett naprapatpass - inneburit lite mera skivstång. Låångsamma front squats på 30kg och Pushpressar som även de var på max 30kg samt en del kvastskaft.

Har börjat filma även mina lättaste teknikövningar eftersom jag insett att min kinetiska feedback är mer eller mindre obefintlig utan belastning. Det var pinsamt tydligt i mina teknik-OHS  med kvastskaft som kändes sedvanligt ansträngda men ganska korrekta och där filmen visade att jag höll den eländiga pinnen låångt bakom axlarna. Ett glädjeämne var iaf att jag kom ned utan buttwink..

Nu står jag däremot inför en riktigt svår mental utmaning: Att se till att ha i bakhuvudet att jag inte är läkt än utan endast smärtfri vilket innebär att jag måste fortsätta skynda långsamt..
Inte det lättaste kan jag lova!

Efterlängtat arbete med löpning

Senaste dagarna har vi testat lite hållfasthet och status på kroppen och jag har fått jobba mer än förväntat - inte minst då söndagens uppvärmning var den längsta jag nånsin fått.

Torsdagen träning bestod av långsam simning i 20 minuter. Jag var lite oroad först för om detta skulle stressa höften men det gick riktigt bra. Nu var det bröstsim i lugn takt (runt 600 meter tror jag) och riktigt avslappnande. Martins behandling på osdagen hade definitivt "låst upp" höften ordentligt och den kändes nästan lite ovant överrörlig.

Lördagen var mestadels mobility samt lite FS-teknik men endast med tom stång. 7 sekunder under belastning per rep och 10 reps per set gjorde att det trots allt kändes att man jobbade. Särskilt som jag tokfokuserade på bålstabiliteten och knäriktning. Avslutade med 3x10 Abmat Situps i 2121-tempo.
Var dock sjukligt sugen på 13.2 men nöjde mig med att agera publik.

Igår läste jag först fel och trodde sen att Mads skrivit fel men det visade sig vara en an de längsta uppvärmningar jag nånsin fått.

3 "Rounds for quality"
10 min Shuttle Runs (2x10m)
5 min rest (mobility)

44 - 48 - 58,5 rounds

Här var upplägget lugn jogg för att känna av kroppen med order att bryta vid första känning i ryggen/höften. Körde "tagg" mot vägg resp GHD istället för att böj-vrid-vända mot golvet dock.
Glädjande nog kände jag ingenting och endast begynnande syra i överdel säte halvvägs in i sista set.

Oavsett hur tråkigt det måste te sig att springa fram och tillbaka mellan väggarna inne på ett gym har jag nog aldrig uppskattat löpning så mycket som igår. Äntligen något där jag får känna att jag faktiskt arbetar, blir lite svettig och får lite flås.

3x
1 Arm DB Row på bänk 8/8reps
8 - 14 - 22kg
Här var det återigen test av både kropp och mental återhållsamhet. Började riktigt lätt på 8 men det funkade bra hela vägen till 22. Ingen känning alls i rygg/höft utan mest muskelansträngning i djupa bukmusklerna i fokusering.

3x
Stepup 45cm 8/8 reps
Inga problem på vänster men lite känningar i höger höft.

3x
OverHead Lunges 5 kg teknikstång 8/8 reps
Funkade bra och särskilt när jag fokuserade på Martins cues på lunges att "dra mig ned" istället för att "falla ned".

Agera domare på 13.2 innan innan jag avslutade dagen med massor av god mat och dryck

Skivstångspass

Humöret börjar så sakteliga klättra uppåt under veckan, den löjliga jobb-belastningen till trots. Har cyklat en del och idag fick jag äntligen greppa en skivstång igen.

Jag använder dock skivstång i ordets vidaste bemärkelse då det är första gången nånsin som jag var förvisad till 5kg's teknikstång som lastades med den respektingivande vikten av en stor fin vit 5-kg platsbumper på varje sida.

Med dessa massiva 15kg kördes det sedan väldigt långsamma Sumo Deadlift och sittande axelpressar. Med en massa fantasi kunde jag nästan inbilla mig att jag fick lyfta på riktigt, men babyräfflorna på teknikstången hjälpte inte illusionen direkt.

Men det var iallafall ett skivstångspass! Frågor på det?

13.1 - En katt bland hermelinerna

Rehabbandet tar sig så sakteliga men tar absolut sin tribut på humöret.

Fick faktiskt ro lite igår (200+150+100 = 450 meter) men jag gick givetvis lite för hårt trots att jag tyckte jag paceade ned hur mycket som helst. SPM på 26-28, Damper 1,5 och en pace på 1.40.

Givetvis gick jag tydligen trots det på lite för mycket så det känns lite i höft och rygg idag,

Var inne tidigt på Nordic för att köra dagens övningar (rörlighetsdansande, kvastskaftsteknik, stepups och airsquats) och stannade sen kvar för att döma lite under 13.1

Kul att se men en oväntat kraftig humörsänkare att inte kunna delta. Kändes så sjukt fel att gå runt ombytt bland alla taggade Open-deltagare och sen inte lyfta mer än nån lös viktplatta som behövde flyttas på.

Svårartad "poser-varning" med en känsla att inte riktigt passa in..

Hjärnspöken - be gone!


Det här blir en lång resa....

All the small things... Sloth Training

Rehab är definitivt mycket mer en mental prövning än något annat.

Det går tydligen "snabbt framåt" får jag höra eftersom jag redan har fått progressioner i övningarna men det ska ju jämföras med var jag började (eller "började om" kanske är mer korrekt).

Dagliga stabiliseringsövningar för djup mag/ryggmuskulatur plus Jowsey-dansande och träningsprogram för att iallafall hålla de större muskelgrupperna aktiva.

Däremot är det ju inte direkt nån intensitet utan snarare raka motsatsen och jag mer tränar i sengångartempo.

Med andra ord är den stora utmaningen att uppbåda "träningsglädje" när det inte känns som om man riktigt tränar. Jag saknar verkligen att få lyfta tungt, kämpa mot lite blodsmak i munnen och "vara med på riktigt" men förhoppningen är ju som sagt att tålamod nu ska göra att jag kan komma tillbaka starkare och snabbare. Frågan är bara när...

En intressant upplevelse var däremot tre set av 12 reps bänkpress med tom stång - men tempostyrt till 5121. De sista repetitionerna kändes - trots den obefintliga vikten. Time under Tension - Sloth Style!

Den tyngsta vikt jag lyft på en månad är nu überkontrollerade marklyft med 28kg kettlebell. Insåg dock efteråt att jag hämtade en 24'a och en 28'a i samma vända (en i varje hand) för att sedan bara använda en åt gången för själva träning. Aningen absurd situation...

På den stora plussidan är att smärtan i rygg/höft verkar klinga av även om den inte är helt borta än. Jag är fortfarande fascinerad av att man kan få sånt pseudopåslag trots att jag egentligen inte är "skadad".

Lite deppigt dock att inte kunna få vara med och leka i Open som börjar i veckan, men jag får väl nöja mig med att köra domarspåret i år.