Månadskalas/Tävling på CFN

Idag var alltså dagen D när jag skulle ta tjuren vid hornen och delta i Crossfit Nordics månadstävling. Fortfarande ganska mör i kroppen men tanken var att ta det som det kommer.

Jag kände mig väldigt nöjd över att inte kört det vanliga passet idag. Idag kändes inte som en flåsmässigt bra dag att tackla Fran så jag såg fram emot att se vad Rickard planerat för dagens tävling. Hittills har tävlingarna varit en galen blandning av styrka och kondition med stundtals avancerad poängräkning så jag räknade med/hoppades på att det iallafall skulle dyka upp nåt som jag kanske skulle ha talang för (och nåt som skulle ligga mig i fatet).

Men som det gamla talesättet säger; Man ska inte ropa hej innan man är över bäcken (eller i läkarkretsar; Man ska inte ropa hej när man ligger på bäcken).

Dagens tävling presenterades som short and sweet: Ellie - no more, no less.
Jag tror jag tappade lite ansiktsfärg redan där..

WOD  - ELLIE for Time
21-15-9
Burpee Thrusters 40 kg
CTB Pullups (mod Pullup)

Metcon: 17.16

Detta pass är som en nån Karelin-version av Fran på steroider!
Jag körde dessutom ansikte mot ansikte med Andreas, Ellinor bakom honom, Erik i andra änden lokalen och Ali bredvid mig på räcket. Det underlättar ju inte min oförmåga att andas och köra i "min" takt.
Började bra med Burpee Thrusters till ca 10 reps innan luften tog slut. När jag väl var klar med de första 21 repetitionerna försökte jag mig faktiskt på den lätt överambitiösa idén att köra Rx och CTB Pullups. Det gick i 2 reps innan jag insåg att om de övriga deltagarna och publiken skulle få dricka öl innan tolvslaget fick jag nog skala ned till vanliga PU.

Passet kändes verkligen evighetslångt och mina lyft var riktig fula. Det handlade mest om att plocka upp stången till rack "anyhow" för att köra Thustern och jag var stundtals så trött att jag hade lite problem med balansen och var riktigt dimmig på ögonen.

Andreas fick med en film på spektaklet där jag stundtals stapplar runt i bakgrunden. Såhär i efter hand är det skönt att se att de andra också verkar tycka att passet var jobbigt - något jag missade under mitt tunnelseende och trodde att jag var den enda med nära-döden-vibbar...

All in all så är jag nöjd över att jag tog mig igenom passet - om än skalat - och sällan har väl en öl smakat så gott och känts så välförtjänt som efter denna WOD.

Om nu kroppen är med på banan i någon form ska jag nog ta mig till Crossfit Uppsala imorgon för att om inte annat agera publik.