Fysiskt förstörd och gnällig

[Disclaimer] Det här blir ett eländigt gnälligt inlägg! [/Disclaimer]

Bara lite småstel efter lördagens "omstart" men allmänt förstörd i kroppen i övrigt.
Jag ska banne mig aldrig mer ha långsemester om jag inte kan träna iallafall lite under tiden och ha nån typ av kontroll på kosthållningen!
Att primärt ha levt på ris (och dessa förbannade syltmackor - tack för det kära skeppskock) har definitivt kraschat min mage (filipino-bacillen hjälpte nog till) och det kanske inte var det snällaste jag kunde göra att ta med magen på bröllopspartaj i lördags direkt efter hemkomst.

Kvällen var ändå ganska städad, men när man kommer i säng vid 02 och ändå vaknar strax före 05 pigg som en lärka är det ju lätt att hålla sig för skratt. Gårdagen var med andra ord ett töcken av tupplurar och magont och imorse tyckte den inbyggda klockan att 04.13 var en passande tid att sluta sova.

Med de brillianta förutsättningarna åkte jag in till stan vid åttasnåret imorse efter att ha tröttnat på lägenheten. Hade inte fattat att CFN hade öppet som en vanlig vardag så jag började med dryga 3 h promenad runt ett ganska ödsligt Stockholm innan jag åkte in till de blå portarna för att göra ett nytt försök på nåt som skulle kunna liknas vid ett pass.

WU
Axelmobilitet, rackstretch, Kobra

500m Rodd - 1.29.4
Skönt att iallafall få in en rodd under 1.30 så man slapp känna sig fullständigt geriatrisk. Men man ska ju inte ropa hej för tidigt...

Windmill 8+8 @ 24 kg
Kändes allt annat än stabilt, men inte så tungt


WOD 5 Rounds for Time
10 Wallball 8 kg
8 Pushup (hand release)
6 Kettlebell Swing 24kg

Metcon: 7:20

Patetisk tid och fruktansvärt pass. Blodsockerfall och allmän yrsel efter varv 2 (kan en veckas Immodium-kur ligga bakom tro?), höger knä smärtade så snart jag tappade koncentrationen/formen och jag kände mig mest febrig och nära-döden.. för nåt som borde vara marginellt mer än en uppvärmning. Det kommer bli en lång uppförsbacke att forcera innan jag är tillbaka på banan känner jag. Obefintligt flås, stel som en saltstod, noll mjölksyretålighet och allmänt ynklig med motivationen nånstans i ankelhöjd. Löjligt irriterande och inte alls den rush jag förväntat mig över att komma tillbaka till civilisation och träning.

Tröstade mig med trevligt sällskap och en smoothie i solen vid Odenplan, men kan inte riktigt släppa hur dåligt det gick idag.
Om nu inte kroppen protesterar fullständigt blir det iallafall pass på Haga imorgon.

Fingers crossed!