Kanske inte helt förvånande blir detta inte ett träningsinlägg - om det nu inte är så att vi snackar träning i bemärkelsen "Pannben Endurance".
Har i veckan konsumerat mer och starkare smärtstillande än sammantaget de senaste 3-4 åren och trots det hållt mig på den sida smärtgränsen att jag ändå känner om det gör ont eller inte. Jag vet att erfarenhet hur lätt det är att bli överentusiastisk så snart smärtan är borta. De två senaste dagarna har jag iallafall kört utan tabletter och det funkar ju även om det inte är helt bekvämt.
Var hos specialistläkare i torsdags och det verkar som om diskarna kan ha klarat sig. Har inte fått någon remiss för MRI ännu eftersom det tydligen saknas lite markörer för diskbråck.
På torsdag börjar sjukgymnastiken så får vi ta det därifrån men om jag inte blir markant bättre inom en vecka eller två blir det däremot att ställa sig i kö till magnetmaskinen.
Jag är dock rent löjligt träningssugen nu och tillochmed "Nancy" såg kul ut häromdagen..
Rent allmänt tyckte jag nog att måttet var rågat den här våren när det gäller allmäna mentala påfrestningar när vattenskadan i lägenheten inträffade och valde därför att försöka se det som lite tragikomiskt och absurt nu när ryggen pajade.
Men som bekant är det enklare att sparka på en död häst och igår hörde en granne av sig om att dörren till den källarlokal/förråd jag hyr stod öppen.. och när jag kommer ned visar det sig att den inte bara har lämnats olåst och öppen utan dessutom är halva lokalen översvämmad pga samma hantverkares bristande kvalitetskontroll.
En felmonterad bussning i en stam för dagvatten som inte klarade gårdagens skyfall så nu har jag ca 25 kvm blöta kartonger och möbler som då är aningen svårflyttade i dagsläget...
Bara att bryta ihop och komma igen och registrera försäkringsärende #3 på mindre än en månad.
Det är såna här gånger man skulle vilja ge sig på en dubbel Fran för att avreagera sig men det bästa jag klarar just nu är väl en lugn promenad... Inte riktigt den urladdning psyket längtar efter...
Men när allt detta är över kommer jag ha pannben som en myskoxe!
(Jag minns fortfarande när man försökte mota bort en myskoxe i Buskvallen i Härjedalen medelst pistmaskin med varierande resultat. Myskoxen anföll helt enkelt maskinen och stångade schaktbladet mer än en gång...)
Har i veckan konsumerat mer och starkare smärtstillande än sammantaget de senaste 3-4 åren och trots det hållt mig på den sida smärtgränsen att jag ändå känner om det gör ont eller inte. Jag vet att erfarenhet hur lätt det är att bli överentusiastisk så snart smärtan är borta. De två senaste dagarna har jag iallafall kört utan tabletter och det funkar ju även om det inte är helt bekvämt.
Var hos specialistläkare i torsdags och det verkar som om diskarna kan ha klarat sig. Har inte fått någon remiss för MRI ännu eftersom det tydligen saknas lite markörer för diskbråck.
På torsdag börjar sjukgymnastiken så får vi ta det därifrån men om jag inte blir markant bättre inom en vecka eller två blir det däremot att ställa sig i kö till magnetmaskinen.
Jag är dock rent löjligt träningssugen nu och tillochmed "Nancy" såg kul ut häromdagen..
Rent allmänt tyckte jag nog att måttet var rågat den här våren när det gäller allmäna mentala påfrestningar när vattenskadan i lägenheten inträffade och valde därför att försöka se det som lite tragikomiskt och absurt nu när ryggen pajade.
Men som bekant är det enklare att sparka på en död häst och igår hörde en granne av sig om att dörren till den källarlokal/förråd jag hyr stod öppen.. och när jag kommer ned visar det sig att den inte bara har lämnats olåst och öppen utan dessutom är halva lokalen översvämmad pga samma hantverkares bristande kvalitetskontroll.
En felmonterad bussning i en stam för dagvatten som inte klarade gårdagens skyfall så nu har jag ca 25 kvm blöta kartonger och möbler som då är aningen svårflyttade i dagsläget...
Bara att bryta ihop och komma igen och registrera försäkringsärende #3 på mindre än en månad.
Det är såna här gånger man skulle vilja ge sig på en dubbel Fran för att avreagera sig men det bästa jag klarar just nu är väl en lugn promenad... Inte riktigt den urladdning psyket längtar efter...
Men när allt detta är över kommer jag ha pannben som en myskoxe!
(Jag minns fortfarande när man försökte mota bort en myskoxe i Buskvallen i Härjedalen medelst pistmaskin med varierande resultat. Myskoxen anföll helt enkelt maskinen och stångade schaktbladet mer än en gång...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar